Tror du på fullt allvar att vi någonsin, i någon situation agerar utan påverkan av "rester av mitt eget förflutna"? Detta skulle ju innebära att vi är fullständigt transformerade och i ett annat tillstånd. Att sen säga som på nästa sida,"att utgå från sin vuxna sida" är över gränsen naivt. Vi har den bara rätt upp och ner? Varnågonstans kan man undra. Om du frågar vem som helst om när han/hon blev vuxen så får du intressanta svar. Bortsett från hänvisningar till ålder etc så är det väl få som ens vet vad att vara vuxen innebär. Kanske det är helt tvärt om mot din definition: Accepterande av sin historia, vart den lett mig och bära den med mig som en integrerad del av själv, som innebär att vara vuxen.
Vuxna relationer
Kopplat till relationer kan det vara god idé att ställa följande frågor till dig själv. När mötte du din partner som en vuxen senast? När gjorde du det inte?
I dina relationer, relaterar du som förälder, barnunge eller partner?
Vi kan relatera till varandra på många olika sätt som sedan ligger till grund för hur vi uttrycker oss samt kommunicerar med varandra. Ett sätt att titta på relationer är att använda sig av något som kallas Transaktionsanalysmodellen.
Bakom detta något vetenskapliga namn döljer sig en modell som beskriver de känslomässiga aspekterna i ett samspel mellan två människor. Namnet kommer av att man ser mötet som en transaktion, ett utbyte.
Jag-tillstånd
I vårt sätt att fungera utgår vi ifrån ett av tre jag-tillstånd. Dessa är:
Föräldra-jag-tillståndet
Vuxen-jag-tillståndet
Barn-jag-tillståndet
Dessa tre tillstånd kan vi i relationer åskådliggöra som tre på varandra stående cirklar:
När vi ska föra ett samtal med någon utgår vi alltid från ett av dessa jag-tillstånd. Däremot kan dessa tillstånd skifta beroende på situationen och egna känslor och behov. Låt oss undersöka de tre jag-tillstånd lite närmare.
Föräldra-jag-tillståndet
Består av känslor, tankar och handlingar vi övertagit från våra föräldrar eller motsvarande under vår barndom. Man skiljer mellan två typer av förälder; Omvårdande förälder (OF) och Kontrollerande förälder (KF).
När vi i våra relatioenr kommunicerar utifrån vår Omvårdande förälder, kan vi till exempel uttrycka behov av att ta hand om, skydda, hjälpa eller vårda. När vi utgår från vår Kontrollerande förälder uttrycker vi däremot kritik, sätter gränser och förbjuder.
Filippa: Ibland så får jag för mig att jag vet bäst om vad Markus behöver och tvekar inte en sekund att tala om det för honom, det kan vara allt från att tala om hur han ska parkera bilen, laga mat och hur han ska bete sig.
I de fallen är det viktigare för mig att ha rätt än att vara lycklig, jag talar hellre om än lyssnar på vad han vill. Jag fokuserar på en kortsiktig tillfredställelse istället för att bygga upp tillit och respekt.
Vuxen-jag-tillståndet
Detta jag-tillstånd beskrivs som en samling självständiga tankar, känslor och handlingar riktade mot den aktuella verkligheten. I mitt vuxen-jag-tillstånd agerar jag utifrån situationen som den är här och nu.
Utan påverkan av rester från mitt egna förflutna som i de två andra tillstånden. Effektiv feedback hör hemma här. Här möter jag min partner med fullständig ärlighet och autenticitet. Vi har ett ömsesidigt utbyte av känslor.
Nästa sida: Barn-jag-tillståndet
-
|2010-09-20 20:29:25 Markus Amanto
Hej Lars!
Tack för din kommentar och dina tankar i ämnet. Jag har själv ägnat mig en del åt psykosyntes, vilket jag haft stort utbyte av, där man bland annat talar om "ur historien, genom nuet, in i framtiden". Det tankesättet innebär ju att vi i varje ögonblick bär med oss och äger vår historia i nuet. Samtidigt tror jag också att vi kan komma från en plats i oss själva där vi är helt eller till större delen opåverkade av vår historia. Om det sedan är möjligt till 100% vet jag inte, hur mäter man det? Det kanske inte ens är önskvärt.
Vad gäller det naiva i att utgå från sin vuxna sida så är det säkert väldigt olika. Vissa kanske inte upplever att det har en sådan sida, andra kanske upplever som en del av sin personlighet, i mitt eget fall som jag skriver senare i denna artikel så har ett sätt för mig varit att meditera eller djupandas för att komma i kontakt med vad jag kallar min "vuxna" sida.
Jag gillar din definition av begreppet vuxen. Det låter som ett vettigt sätt att se på det tycker jag.
För mig handlar det vuxna mycket om det fria valet och att ta ansvar, eller att svara an - mot sina egna och andras upplevelser - på ett närvarande sätt.
Än en gång, tack för att du tog dig tiden att skriva och dela med dig av dina tankar.
Kärleksfulla hälsningar,
Markus
