'Det man inte klarar av att ha en relation till i sig själv,
behöver man ha en relation till på utsidan'
(Åke Chadell)
Det finns en gammal visdom från de amerikanska indianerna som säger att när du sitter i en cirkel tillsammans med andra människor skall du notera det som du irriterar dig på hos personen mitt emot.
Detta som du irriterar dig på motsvarar något som du behöver arbeta på hos dig själv.
Andra människor som filmduk för din egen story
Det är ofta som vi inte förmår att se det i oss själva som vi behöver utveckla för att växa som människor och få hälsosammare, roligare och intimare relationer. Istället tar vi andra till ett slags hjälp genom att se det i dem först. Det verkar som att det är tryggare att lägga det hos andra än hos mig själv.
Det kan till exempel handla om att jag irriterar mig på min livskamrats oförmåga att planera sin tid på ett bra sätt, min arbetskamrats svårighet med att uttrycka sina känslor tydligt eller min tennispartners korthuggna svar.
Allt som vi ser hos andra är självfallet inte något vi behöver arbeta med hos oss själva, men om det är något särskilt hos en annan som väcker en speciellt stark signal hos dig själv så är det värt att fråga dig om detta har något att göra med dig själv.
Projektioner är ordet
Detta vi talar om här kallas med ett tjusigt ord för projektioner. Precis som en filmprojektor så projicerar vi ett drama, en story på någonting annat. Precis som med en filmduk så är det ju inte där den faktiska filmen finns, utan det är ju i kameran.
Likaledes finns inte den verkliga storyn, det verkliga dramat, hos den andra personen som du projicerar på utan hos dig själv.
En vanlig form av projektion är att vi projicerar våra föräldrar på vår livskamrat. Om jag hade en mamma som var överdrivet vårdande och gärna ville kontrollera allt jag gjorde så är chanserna goda, om jag inte jobbat med att utveckla mina reaktioner till detta, att jag kommer att se samma drag i den kvinna jag lever med i vuxen ålder.
Kanske söker jag till och med upp en lämplig kvinna, en lämplig filmduk, att spela upp mitt inre drama på.
Fördelar och problem
Fördelen med att spela upp det på en filmduk är att allt blir så mycket större och tydligare. Det som finns inne i mig själv kan vara svårt att fånga upp. Då är det suveränt att ha andra människor att projicera på. Vi kan också kalla det att spegla sig i andra. Jag speglar mig i andra människor genom relationer och då blir bilden tydligare av mig själv.
Problem kan dock uppstå om du inte förmår ”ta hem” din projektion. För du kan aldrig lösa ditt eget inre drama, din egen story, enbart genom att lägga över det på andra. Den verkliga förändringen sker först när du förmår se det i dig själv.