Om Filippa och Markus

Hej !

Jag har läst er "Relationsskola"...och nu förstått att OJOJOJ...så mkt jag har missat och därmed agerat fel...främst är det att jag inte kunnat låta bli att försvara mig när min kvinna skapar ett känslosvall som stormat över mig...jag har trillat dit nästan varje gång...försvarat mig osv...men inte alltid...OCH jag har alltid rest mig upp som en boxare strax innan domaren räknar ut honom...jag har älskat och älskar kvinnan i fråga lika mycket o tom mer...så på ett sätt står jag kvar...hela tiden.

Jag tycker att det som är ganska genomgående i era texter är att mannen behöver SE och BEKRÄFTA kvinnan...stå stark som en fura vad som än händer...och det är ju bra som första steg för att bekräfta henne osv...och ni skriver om att mannen verkligen behöver se kvinnan UTAN att försvara isg...MEN jag tycker det kan bli lite för mycket fokus endast på vad mannen ska göra....kvinnan har ju förstås uppgiften att testa sin man...MEN jag ser även att om en relation ska funka måste kvinnan även ta till sig att hon måste, efter känslostormarna lugnat sig lite och mannen står kvar, börja närma sig även mannens sätt att se världen, dvs verkligen försöka från hennes sida att kommunicera vad det egentligen är som hon vill ska ske, vad hon har tänkt sig mannen ska göra osv men som hon endast kanske tänkt själv eller anser mannen ska fatta.

Jag menar att visst kommer man nog långt med om mannen börjar ställa frågor och aktivt verkligen försöker fiska fram det budskap som finns i kvinnan...MEN det vore ju fantastiskt om även kvinnan blir mer medveten om just kvinnligt-manligt och faktiskt börjar tala lite mer i klartext...och kan inse att "nej ok...det är klart det inte hände något från din sida...du kunde ju inte gissa vad jag ville...och jag sa ju inget konkret till dig vad jag egentligen ville du faktiskt skulle göra ...."

Det är inte så att jag menar att vi män då ska slappna av och inte stå kvar osv...MEN om det kommer förståelse för att vi män funkar olika än varelser med kvinnlig energi...att vi behöver klartext osv...dvs kommer förståelse från kvinnan kring detta i en konflikt efter att det värsta dammet lagt sig...ja då går man ju verkligen upp båda två på bron mellan "länderna"...och tar in och lite kompenserar för de "egenheter" manlig resp kvinnlig energi har.

Summa summarum känner jag att det ibland blir extrem fokus på vad vi män ska göra i en konflikt...men mindre vad också kvinnan behöver göra för att se sin man på det sätt han funkar. Skulle vara fint med en kommentar från er kring detta och kanske skulle det skrivas någon mera text om detta till er kanonfina samling med texter om relationer. Jag vet att det står även om vad kvinnan ska göra i era texter...men det är mindre tydligt kring detta.

Jag är sååå ledsen att jag inte tog reda på att era texter fanns redan för ett tag sedan...jag är säker på att jag o min flickvän hade kunnat klara ut mycket av det vi just nu inte klarat av att lösa....i mina ögon mycket kvinnligt o manligt är det...och jag ser ju i varje kaptel så finns det snytingar till mig, till henne till oss...men jag tänker att läsa texterna igen och göra övningarna och verkligen lära mig hantera mig själv och en partner på ett mer moget och konstruktivt sätt.

Tack för ett bra och ögonöppnande material.

Mvh

/Lasse

Hej Lasse!
Tack för att du tog dig tid att skriva och dela med dig. Jag kan ju inte tala för alla män här i världen och har heller ingen lust att göra det, så utifrån min egen erfarenhet kan jag ibland tycka att det känns orättvist att det blir så mycket fokus på mannen och vad han (läs; jag) ska göra).
Lika månger som jag tyckte att det känns orättvist, lika ofta har jag kommit fram till att den känslan av orättvishet inte leder mig ett dugg framåt/inåt/närmare i min relation.
Jag tror att det är det maskulina jobbet (jag använder idag mer termen maskulin än man och manlig just för att markera att det ibland är kvinnan som har den maskulina kärnan i en relation) att gå först, att göra grovjobbet, att kratta manegen om man så vill så att det feminina kan dansa där.
Sen tror jag definitivt att det krävs två för att dansen ska funka. Det blir lätt trist om vi maskulina typer krattar och krattar, men ingen vill dansa med oss...
Det var min tankar i ämnet för stunden, hoppas det bidrog på något sätt.
/Markus